LODJURSJAKT

Lodjuret har spridit sig över hela Finland och nuförtiden har många jägare möjlighet att delta i jakten på det. Jaktsäsongen för lo börjar i början av december i nästan hela Finland. Bara i renskötselområdet börjar den redan i början av oktober. Jakten lyckas endast när marken är snötäckt.

Lodjur i vinterpäls. Lodjur i vinterpäls. Foto: Lassi Rautiainen

Lodjursjakt kräver noggrann förberedelse

Med tanke på lodjursjakten är det bra att följa med lodjurens rörelser från det att den första snön kommer. På det sättet får man reda på antalet lodjur i området och stammens struktur. Vid spårningen får man vara uppmärksam, för lon använder vid mjuk snö gärna hårda gångrutter.

Vid jakten används antingen drevkarl eller hund. Hundar som jagar räv jagar också vanligen gärna lodjur. Spetsar som jagar storvilt lämpar sig också bra för lodjursjakt. Som vapen är ett hagelgevär med cirka 4 millimeters patroner lämpligt. En vinterdräkt hjälper vaktmannen att smälta in i den vintriga naturen.

Lodjuret har ypperlig hörsel. Det behöver beaktas vid jakten. Vaktmannen måste vara så tyst som möjligt på sin plats. Ljudet av ett gevär som laddas, skor som knarrar mot snön eller en telefonsignal kan uppfattas på långt håll av lon.

Lodjuret lokaliseras genom att följa dess spår och passen placeras ut vid den rutt man förväntar sig att lodjuret ska följa. En snabb hund kan ibland till och med jaga upp lodjuret i ett träd. Ett lodjur som drivs i rörelse utnyttjar gärna andra djurs spår när det rör sig ‒ det händer till och med att lodjuret tar sig bakom drevkarlen och använder dennas skidspår. När ett lodjur springer mot ett pass krävs det noggrant avvägande av passkytten beträffande skottavfyringssituationen.

En hona som åtföljs av ungar är alltid fridlyst

Dispens för fällning av lodjur kan beviljas i stamvårdande syfte, om ingen annan tillfredsställande lösning finns och om beviljandet inte inverkar negativt på bibehållandet eller uppnåendet av artens gynnsamma bevarandestatus på dess naturliga utbredningsområde. Dispenserna beviljas av Finlands viltcentral. En lodjurshona som åtföljs av en under ettårig unge är alltid fridlyst. När man fällt ett lodjur ska man göra en anmälan om detta till Finlands viltcentral senast följande vardag. Om man säljer delar av lodjuret ska man hos Finlands miljöcentral ansöka om ett CITES-tillstånd och hos Finlands viltcentral om ett intyg över att djuret fällts med stöd av dispens.


Dispens för fällning av lodjur kan beviljas om lodjuret orsakat skada. Ett lodjur som fällts med stöd av dispens för att det orsakat skada är statens egendom och ska överlämnas till Naturresursinstitutet.

Förvaltningsplanen för lodjursstammen

Förvaltningsplanen för lodjursstammen i Finland fastställdes år 2006. I förvaltningsplanen beskrivs riktlinjerna med vilka jord- och skogsbruksministeriet fortsätter den systematiska förvaltningen av lodjursstammen och etablerandet av stammen till en bestående del av Finlands natur. Den grundläggand...

Jaktlagen och jaktförordningen

Björnen, vargen, lodjuret och järven är viltarter. Om vilt stadgas i jaktlagen. Mer detaljerade stadganden finns i jaktförordningen, statsrådets förordning om dispenser som stadgas i jaktlagen samt i jord- och skogsbruksministeriets artspecifika förordningar.

Observationer som grund för uppskattningen

Naturresursinstitutets uppskattningar av individantalet baserar sig i första hand på de observationer nätverket av frivilliga rovdjurskontaktpersoner gjort. Naturresursinstitutet utnyttjar vid sin uppskattning också markräkning som görs av jägare, rovdjursobservationer som älgjägare antecknat samt v...