Ersättning av skador

De stora rovdjuren kan orsaka ekonomisk skada genom att jaga och döda husdjur eller göra skador på till exempel bondgårdar eller biodlingar.

Vem ersätter?

Björnen har brutit bikupan. Björnen har brutit bikupan. Photo Antti Härkälä

Skador som stora rovdjur orsakat på odlingar, djur, lösöre eller renar ersätts inom statsbudgetens ramar, om den som söker ersättning drabbats av skador för över 170 euro under ett kalenderår. Trafikskador orsakade av stora rovdjur ersätts inte längre eftersom man kan ta en försäkring för sådana. Försvunna djur ersätts inte heller på basis av viltskadelagen.

Viltskadelagen (105/2009) trädde i kraft 1.12.2009, och då avskaffades den tidigare självrisken på 250 euro. I lagens 11 paragraf fastslås att skador på husdjur och andra djur som orsakats av vilt kan ersättas högst till ett belopp som motsvarar det gängse värdet av det dödade eller på grund av skada avlivade djuret. Med gängse värde avses utgångsmässigt det ersatta djurets försäljnings- eller inköpspris vid den tidpunkt då det dör eller skadas.

Det gängse värdet omfattar inte den vinst man förväntar på djuret eller de kostnader man satsat på det. Djurens gängse värden fastställs i jord- och skogsbruksministeriets förordning (finlex.fi). Förordningens bilaga är inte och kan inte heller vara en fullständig lista över alla djur som kan komma att ersättas. Bilagan kompletteras vid behov med nya djur och de gängse värdena uppdateras enligt marknadssituationen.

När det gäller rovdjursskador orsakar särskilt förlusten av en hund mycket sorg, så ersättningarna för skador på hundar beräknas annorlunda än för produktionsdjur. I ersättningarna beaktas till exempel hundens eventuella utställningsframgångar. Här ett exempel:

En renrasig hunds grundvärde är 1600 euro, och utöver det betalas följande ersättningar

  • en minst 1,5 år gammal hund skolad till jakthund (+2500 euro),
  • som genomgått en hälsoundersökning (+500 euro),
  • som fått G-bedömning vid utställning (+100 euro),
  • som genomgått prov om benägenhet att skälla på björn (+500 euro)
  • och fått en brukschampionstitel (+3000 euro).
  • En sådan här hunds gängse värde är 8200 euro.

En exceptionellt värdefull hund, eller annat husdjur, kan ändå gärna försäkras. Det finns försäkringar också för produktionsdjur, bland annat försäkring för lantbruksproduktion samt avbrottsförsäkring, som täcker sådana skador orsakade av vilda djur som viltskadelagen inte täcker. Det bör observeras att ersättningen på basis av viltskadelagen alltid kommer i andra hand, men den vägen kan man eventuellt få ersättning på sådant som den egna försäkringen inte täcker. Eventuella försäkringsersättningar beaktas som avdrag i ersättningarna.

Renskador

En vuxen ren eller avelskalv som dödats av ett rovdjur ersätts med en och en halv gång gängse värdet. På det sättet kompenserar man för de kostnader som uppstår av att söka renar som dödats av rovdjur. Om man inte vet vem ägaren är betalas ersättningen till renbeteslaget. Dessutom finns en ersättning för försvunna kalvar, som staten betalar på kalkylerade grunder åt renbeteslaget att fördelas mellan renägarna.

Övriga skador

Skadeanmälan och ansökan om ersättning för skador på odlingar, djur, lösöre eller renar görs till den lokala landsbygdsnäringsmyndigheten. Om den drabbade är missnöjd med landsbygdsnäringsmyndighetens beslut kan han söka rättelse hos närings-, trafik- och miljöcentralen och vidare ändring i dess beslut hos förvaltningsdomstolen och i sista hand hos högsta förvaltningsdomstolen.

Läs mera om anmälan om skador på odlingar, djur, lösöre och renar samt om ansökan om ersättning på Livsmedelsverkets webbplats.

Personskador

Med personskador avses till exempel skador, sjukdomar eller närståendes död. Ersättning kan sökas hos Statskontoret med stöd av viltskadelagen 105/2009). Polisen underrättas om skadan omgående. Ansökan om ersättning lämnas in inom en månad från det inträffade.

Läs mera om ersättningar för personskador på Statskontorets webbplats.

EU och skyddet av de stora rovdjuren

De stora rovdjurens ställning regleras av naturdirektivet, vars bestämmelser har integrerats i Finlands jaktlag och jaktförordning. Som medlemsland i Europeiska unionen beaktar Finland unionens lagstiftning i sitt beslutsfattande.