Lodjurets föda och jakt

Lon är en köttätare. Bytena varierar mycket, från smågnagare och fåglar till stora djur som hjortar och renar. Populär föda är hardjur och små hjortdjur. Också skogshönsfåglar är viktiga bytesdjur för lon. Lodjuret äter sällan as.

Ett lodjur bredvid ett hjortdjur det fångat. Lodjur med byte. Foto: Lassi Rautiainen
Närbild av ett lodjur där den slickar sig om munnen. Lodjur. Foto: Lassi Rautiainen.

Lon är en köttätare

Bytena varierar mycket, från smågnagare och fåglar till stora djur som hjortar och renar. Populär föda är hardjur (fälthare och skogshare) och små hjortdjur som rådjur och vitsvanshjort samt i Lappland renar. Också skogshönsfåglar utgör en viktig bytesdjursgrupp för lon. Enligt forskning gjord i Finland äter lon också små rovdjur såsom mårdhundar och rävar. Lon kan på vissa platser kraftigt decimera deras lokala bestånd. Lodjurets födovanor är annorlunda på sommaren än på vintern i det att fåglar då utgör en större del av kosten. Lon äter huvudsakligen färsk föda och mycket sällan as som andra djur eller människor lämnat efter sig.

Hur jagar lodjuret?

Lon lurpassar på sitt byte och överraskar det genom att smyga och sedan hoppa på det med några skutt. På stora bytesdjur syns ett snyggt bitmärke på halsen och lon börjar vanligen äta på bytets bakre lår. Lon täcker vanligen sitt byte och kommer tillbaka till det för att äta om den inte blir störd.
På ett byte som dödats av en lo kan man se bitmärkena när man undersöker halsen och luftstrupen noggrant. I vissa fall kan man se små hål efter lons vassa hörntänder om halsen och luftstrupen öppnas. Avståndet mellan hörntänderna är 25–35 mm.

Om lon inte kommer åt att bita bytet i halsen kan den i sällsynta fall bita i nacken, men den lämnar aldrig bitmärken längre ner på ryggen, vilket järven ofta gör. Ibland syns på bytets mage eller sidor märken efter lodjurets klor. Där lodjuret dödat syns endast sällan spår av kamp.

Lodjuret tycks ofta börja sin måltid med låren och bogarna. Huvudet och halsens övre del äter den inte och inte heller lungorna eller magsäcken. Lodjuret förvarar vanligen inte sitt byte någon längre tid, men det kan tillfälligt delvis täcka över resterna av bytet. Lon kan överge ett nästan helt byte om den blir störd, men detta varierar väldigt mycket mellan individerna. Forskning visar att lon vanligen äter alla ätbara delar av bytet men att den på grund av tändernas och skallens struktur inte kan krossa ben på samma sätt som andra stora rovdjur.

Lodjurets spår

Lodjurets spår är typiska kattdjursspår. Lon har fyra tår som syns i spårstämpeln. Lons tådynor ser små och runda ut, ibland som långsmala fingertoppar. Lon har sina vassa klor indragna när den rör sig, förutom i vissa undantagssituationer.