Lodjuret (Lynx lynx)

Lodjuret (Lynx lynx) är Finlands enda vilda kattdjur Precis som andra katter är den verkligen ett utpräglat rovdjur. Dess föda består nästan uteslutande av däggdjur och fåglar. När man i gamla tider pratade om lodjur var det främst om den värdefulla pälsen.

Lodjurets vackra fläckiga päls var från medeltiden framåt mycket eftertraktad och dyr i Skandinavien och Mellaneuropa. En pälsjägare kunde få så mycket som en hel årslön för en lopäls. På medeltiden menade man att ingen harm var så stor att inte en vacker lopäls kunde hjälpa upp humöret.

Lodjur i sommarpäls. Lodjur i sommarpäls. Foto: Hannu Huttu
Närbild av ett lodjur där den slickar sig om munnen. Lodjur. Foto: Lassi Rautiainen.

Lodjurets kännetecken

Lodjuret ser ut som ett typiskt kattdjur. På sommaren är lodjurets päls rödgrå och på vintern gråvit. Pälsen har bruna eller svarta fläckar och strimmor, men det förekommer även individer som nästan inte har några fläckar alls. Lodjuret har proportionellt längre ben än tamkatten och bakbenen är längre än frambenen. Som andra kattdjur kan den dra in klorna helt. Den använder klorna när den jagar eller klättrar i träd och för att hålla balansen på hala ytor. I spårstämplarna syns klorna vanligen inte, utom ibland i gångspår på skare.

Morrande lodjur

Lodjurets spår

Lodjurets spår är typiska kattdjursspår. Lon har fyra tår som syns i spårstämpeln. Lons tådynor ser små och runda ut, ibland som långsmala fingertoppar. Lon har sina vassa klor indragna när den rör sig, förutom i vissa undantagssituationer.