VARGJAKT

Vargjakt lyckas praktiskt taget bara när det är snö på marken. Då kan man utgående från spåren ta reda på var vargarna lagt sig för dagen. Vargarna omringas med en tillräckligt stor ring så att de inte skräms iväg i förtid. När man är säker på att vargarna befinner sig i ringen sätter man upp en flagglina.

Vargspår ska räknas i södra delar av Södra Österbotten och Österbotten samt i norra delar av Satakunta om vädret är gynnsamt

fre dec. 20 12:00:00 2019

Inventeringen görs under en och samma dag mellan slutet av januari - slutet av februari. Arbetet med att planera inventeringen har inletts och de närmare detaljerna kommer att klargöras inom de närmaste veckorna. I de södra delarna av Södra Österbotten och Österbotten görs inventeringen inom älghushållningsområdet ”Kusten-Österbotten – Österbotten 3”. Inventeringsområdet i Norra Satakunta specificeras senare.

Inventeringen ger information om antalet vargar och revir vid inventeringstidpunkten. I engångsinventeringar av denna typ deltar vanligen flera hundra frivilliga medhjälpare. Utöver jägare, forskare och aktörer inom viltförvaltningen har centrala intressegrupper möjlighet att delta i inventeringen.

En noggrann spårning är viktig för att man ska kunna fastställa vilka tassavtryck som hör till samma och vilka avtryck som hör till olika vargindivider. Utbildade spårkontrollanter kontrollerar de tassavtryck som de frivilliga medhjälparna har upptäckt. I samband med inventeringen samlar deltagarna också in prover på vargspillning för DNA-analyser.

Särskilt jägare har önskat en inventering som är gemensam för de olika aktörerna.

– Syftet med denna gemensamma inventering är att öka dialogen och förtroendet särskilt mellan jägare och viltförvaltningen samt forskningen. Inventeringen bidrar också bredare tillobservationen av stora rovdjur, säger Vesa Ruusila, chef för enheten för vilt och fiske vid jord- och skogsbruksministeriet.

Före inventeringen ordnar man i januari en kurs för spårkontrollanterna och utarbetar kursmaterial. Finlands Jägarförbund samordnar de frivilliga medhjälparnas arbete. Olika intressegrupper bjuds in att delta och följa inventeringen.

– Utöver bra väder är det väldigt viktigt att så många frivilliga jägare och andra frivilliga medhjälpare som möjligt deltar och engagerar sig i inventeringen, säger Ruusila.

Det viktigaste materialet för bedömningen av vargstammens storlek består av observationerna registrerade i systemet för observationer av stora rovdjur Tassu, DNA-analyserna och informationen om lokaliseringen av halsbandsmärkta vargar. Även inventeringens resultat används som material vid bedömningen av stammens storlek. Viltförvaltningen och myndigheterna använder observationerna av stora rovdjur till exempel som bakgrundsinformation för beslut.

Mer information:
Vesa Ruusila, chef för enheten för vilt och fiske, Naturresursavdelningen, jord- och skogsbruksministeriet

Länkar:
riistahavainnot.fi

Förvaltningsplanen för vargstammen

Förvaltningsplanen för Finlands vargstam från år 2005 var den första fastställda förvaltningsplanen. Den var också den första förvaltningsplanen som reviderades. Finlands viltcentral utarbetade i samarbete med Naturresursinstitutet en ny förvaltningsplan för Finlands vargstam, som godkändes i jord- ...

Läs mer ›

Jaktlagen och jaktförordningen

Björnen, vargen, lodjuret och järven är viltarter. Om vilt stadgas i jaktlagen. Mer detaljerade stadganden finns i jaktförordningen, statsrådets förordning om dispenser som stadgas i jaktlagen samt i jord- och skogsbruksministeriets artspecifika förordningar.

Läs mer ›

Observationer som grund för uppskattningen

Naturresursinstitutets uppskattningar av individantalet baserar sig i första hand på de observationer nätverket av frivilliga rovdjurskontaktpersoner gjort. Naturresursinstitutet utnyttjar vid sin uppskattning också markräkning som görs av jägare, rovdjursobservationer som älgjägare antecknat samt v...

Skydd och jakt ›