Vargen (Canis lupus)

Vargen (Canis lupus) är ett däggdjur som hör till hunddjuren. Biologiskt definierat är den av samma art som tamhunden. Vargen är det största av de vilda hunddjuren. Vargen är det mest sociala av de nordliga rovdjuren och lever helst i en flock bestående av en familj. Vargar kommunicerar genom hållning, tecken, miner, luktmarkeringar och ylande. Tvärtemot vad många tror ylar inte vargarna mer än vanligt vid fullmåne. Ylandet kan betyda att vargarna ska ut på jakt, vaktar sitt revir eller kallar på flocken.

Ansökningarna om dispens för stamvårdande vargjakt är behandlade

mån jan. 03 08:26:00 2022

Med dispenserna får åtta vargar fällas i Saunajärviflocken i Kuhmo, två vargar i Revonlahtiparets flock i Liminka-Lumijokiområdet, fem vargar i Lauhanvuoriflocken i Kauhajoki-Karviaområdet och tre vargar i Somerniemiflocken i Somero-, Nummi-Pusula- och Tammelaområdet.

Enligt förordningen som Jord- och skogsbruksministeriet har utfärdat får maximalt 20 vargar fällas. Från detta antal dras vargar som vi känner till att har dött sedan förordningen trädde i kraft. Sedan dess har en varg blivit ihjälkörd av ett tåg, vilket minskar det maximala antalet till 19 vargar. Dessutom får dispenserna riktas mot högst fyra flockar eller par som markerar revir.

Ett gynnsamt beslut för varje storområde

Finlands viltcentral har fastställt fyra storområden i vårt land där vargtätheten är större än normalt.

Viltcentralsregionerna Kajanaland, Norra Karelen och Norra Savolax.

  • Viltcentralsregionen Uleåborg.
  • Viltcentralsregionerna Österbotten, Kust-Österbotten och norra delen av Satakunta.
  • Viltcentralsregionerna Egentliga Finland, södra delen av Satakunta, Nyland och Södra Tavastland.
  • För vart och ett av storområdena fattade Finlands viltentral ett enda gynnsamt beslut.

Minimala konsekvenser för vargstammen

Det demografiskt fastställda referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå för vargen i vårt land ligger på 28 familjeflockar inom landets gränser och utanför renskötselområdet. Granskningen inkluderar inte gränsflockar eller etablerade par. Därför beviljades i östra Finland dispens för en gränsflock och ett vargpar i viltcentralsregionen Uleåborg. I de övriga storområdena ansöktes inte om dispens för vargpar. Dispenserna beviljades således för de flockar i storområdena där det uppskattade antalet individer i detta nu var minst.

Finlands viltcentral ansåg i sitt beslutsövervägande att fällandet av en eller två vargar i en flock kunde inverka negativt på de kvarvarande individernas beteende, i synnerhet om det är en alfaindivid som blir fälld.

Därför beviljade Finlands viltcentral samma antal dispenser för flockarna som det enligt uppskattningarna fanns individer i flockarna just nu.

Med den ovan beskrivna lösningen blir konsekvenserna för vargstammen i vårt land minimala utan att på lång sikt äventyra bevarandet av den gynnsamma skyddsnivån eller arbetet med att nå denna nivå.

Den stamvårdande jakten får inledas den första februari och dispenserna gäller i femton dygn. Dröjsmålet beror på besvärstiden på 30 dagar för besluten. Jakten sker under ledning av en jaktledare och högst 50 jägare får delta per gång och vargrevir.

Ylande vargflock

Vargens spår

Vargens spår är typiska för ett hunddjur. Det är mycket svårt att skilja mellan vargspår och spåren av en stor hund. Som hos hunddjur i allmänhet är spårstämplarna efter vargens framtassar (10-11 cm) större än efter baktassarna (9-10 cm). När man mäter vargens spårstämpel räknas klorna inte med.

Läs mer ›