Uppskattning av rovdjursantalet

Uppföljningen av rovdjursstammarna i Finland grundar sig på flera metoder som delvis varierar för de olika arterna. Naturresursinstitutets uppskattningar av individantalet baserar sig i första hand på de observationer nätverket av frivilliga rovdjurskontaktpersoner gjort. Naturresursinstitutet utnyttjar vid sin uppskattning också markräkning som görs av jägare, rovdjursobservationer som älgjägare antecknat samt vilttriangelinventering. Naturresursinstitutet gör varje år en uppskattning av storleken på rovdjursstammarna, förökningen och jaktmöjligheterna.

Observationer som grund för uppskattningen

Nätverket av rovdjurskontaktpersoner har utnyttjats sedan 1978. Det finns cirka 2 000 rovdjurskontaktpersoner och många av dem verkar i jaktvårdsföreningar. Till nätverket hör också renkarlar, gränsbevakare och terrängpersonal i Forststyrelsen. Rovdjurskontaktpersonerna samlar och kontrollerar om möjligt andras observationer av stora rovdjur i sina områden. Observationer samlas in året runt. Årligen samlas omkring 30 000 olika slag av observationer.

Rovdjurskontaktpersonerna skriver in observationerna i Naturresursinstitutets observationssystem för stora rovdjur - Tassu. Med hjälp av systemet får forskningen tillgång till uppgifterna snabbare än förut. Rovdjursobservationer som antecknats i Tassu-systemet kan ses på webbtjänsten riistahavainnot.fi.

Hjälp av satellitövervakning och snöspårsräkning

Uppskattning av vargstammen

Uppskattningen av vargstammen baserar sig på vargobservationer som antecknats i Tassu-systemet, satellitövervakning av vargar samt kännedom om vargarnas revir och biologi. När man till exempel vet revirets medelstorlek (ca 1 100 km2) och det att ett par som fortplantar sig, alltså ett alfapar, inte godkänner främmande individer på sitt revir, kan man kombinera detta med observationer och satellitövervakning och bilda sig en uppfattning om flockantalet. Flockarnas individantal får man reda på genom att följa snöspår tillräckligt länge. På det sättet försäkrar man sig om att samma varg inte räknas två gånger.

Vargstammens storlek och utbredning områdesvis kan uppskattas ännu mer exakt genom räkning där jägare och naturintresserade tillsammans med Naturresursinstitutets forskare räknar vargarna i ett visst område under en dag. Flockarnas individantal får man reda på genom att följa snöspår tillräckligt länge. Sådan här räkning ger en fingervisning om hur bra uppskattningen av stammen lyckats. Hittills har uppgifterna man fått med de båda räknemetoderna kommit väldigt nära varandra.

Uppskattning av lodjursstammen

Grunden för uppskattningen av lodjursstammen är uppgifter om observationer av ungar som rovdjurskontaktpersonerna gett. Kompletterande information fås genom snöspårsräkning och Naturresursinstitutets forskningsprojekt.

För att uppskatta minimistammen tar man reda på antalet olika kullar och multiplicerar det med art- och områdesspecifika koefficienter. Koefficienten beskriver ungarnas andel av alla lodjur. Andelen ungar varierar i lodjursstammens olika utvecklingsstadier (stam som breder ut sig, växer eller är etablerad), så koefficienten varierar också i olika områden.
Metoden grundar sig på nordiska forskningsrön om lodjurets beteende och biologi och den är utvecklad för omständigheter där observationer av kullar görs sporadiskt under en lång tidsperiod. Metoden ger en uppskattning av stammens minimistorlek.

Uppskattning av björnstammen

Uppskattningen av björnstammen grundar sig främst på observationer anmälda av rovdjurskontaktpersonerna om under ett år gamla kullar. Ungarna rör sig jämfört med andra björnar på ett litet område och grannkullars revir överlappar inte varandra lika mycket som andra björnars revir. Vid uppskattningen av antalet olika kullar används avståndskriterier, observationsdatum, information om ungarnas antal samt björnhonans tasstorlek. Avståndskriterierna grundar sig på material som fåtts från GPS-sändarförsedda honor med ungar om deras rörelser och revirstorlek. Uppskattningen av björnarnas totala individantal fås genom att multiplicera antalet kullar med tio.

I västra och södra Finland har observationer av ensamma björnar större betydelse för uppskattningen av stammen, eftersom det är ovanligt med ungar i de trakterna och björnstammen där består mest av unga hanar.

Uppskattning av järvstammen

Det är en utmaning att uppskatta storleken på järvstammen och uppskattningarna är osäkrare än för de andra stora rovdjuren. Vid uppskattningen av järvstammen används observationerna som anmälts av rovdjurskontaktpersonerna. I renskötselområdet görs dessutom systematisk spårräkning av Forststyrelsen och renbeteslagen tillsammans. Årligen görs 3 - 5 räkningar. Söder om renskötselområdet får man viktig information genom de snöspårsräkningar av stora rovdjur som koordineras av Finlands viltcentral. För uppskattning av järvstammen kan inte satellitövervakning användas, eftersom järvar inte förses med sändare. På grund av järvens huvudform hålls inte halsband runt järvens hals.