Ersättning av skador

De stora rovdjuren kan orsaka ekonomisk skada genom att jaga och döda husdjur eller göra skador på till exempel bondgårdar eller biodlingar.

Vem ersätter?

Skador som stora rovdjur orsakat på odlingar, djur, lösöre eller renar ersätts inom statsbudgetens ramar, om den som söker ersättning drabbats av skador för över 170 euro under ett kalenderår. Trafikskador orsakade av stora rovdjur ersätts inte längre eftersom man kan ta en försäkring för sådana. Försvunna djur ersätts inte heller på basis av viltskadelagen.

Viltskadelagen (105/2009) trädde i kraft 1.12.2009, och då avskaffades den tidigare självrisken på 250 euro. I lagens 11 paragraf fastslås att skador på husdjur och andra djur som orsakats av vilt kan ersättas högst till ett belopp som motsvarar det gängse värdet av det dödade eller på grund av skada avlivade djuret. Med gängse värde avses utgångsmässigt det ersatta djurets försäljnings- eller inköpspris vid den tidpunkt då det dör eller skadas.

Det gängse värdet omfattar inte den vinst man förväntar på djuret eller de kostnader man satsat på det. Djurens gängse värden fastställs i jord- och skogsbruksministeriets förordning. Mer information finns i ett memorandum som behandlar ämnet. Förordningens bilaga är inte och kan inte heller vara en fullständig lista över alla djur som kan komma att ersättas. Bilagan kompletteras vid behov med nya djur och de gängse värdena uppdateras enligt marknadssituationen.

När det gäller rovdjursskador orsakar särskilt förlusten av en hund mycket sorg, så ersättningarna för skador på hundar beräknas annorlunda än för produktionsdjur. I ersättningarna beaktas till exempel hundens eventuella utställningsframgångar. Här ett exempel:

En renrasig hunds grundvärde är 1600 euro, och utöver det betalas följande ersättningar

  • en minst 1,5 år gammal hund skolad till jakthund (+2500 euro),
  • som genomgått en hälsoundersökning (+500 euro),
  • som fått G-bedömning vid utställning (+100 euro),
  • som genomgått prov om benägenhet att skälla på björn (+500 euro)
  • och fått en brukschampionstitel (+3000 euro).
  • En sådan här hunds gängse värde är 8200 euro.

En exceptionellt värdefull hund, eller annat husdjur, kan ändå gärna försäkras. Det finns försäkringar också för produktionsdjur, bland annat försäkring för lantbruksproduktion samt avbrottsförsäkring, som täcker sådana skador orsakade av vilda djur som viltskadelagen inte täcker. Det bör observeras att ersättningen på basis av viltskadelagen alltid kommer i andra hand, men den vägen kan man eventuellt få ersättning på sådant som den egna försäkringen inte täcker. Eventuella försäkringsersättningar beaktas som avdrag i ersättningarna.

En vuxen ren eller avelskalv som dödats av ett rovdjur ersätts med en och en halv gång gängse värdet. På det sättet kompenserar man för de kostnader som uppstår av att söka renar som dödats av rovdjur. Om man inte vet vem ägaren är betalas ersättningen till renbeteslaget. Dessutom finns en ersättning för försvunna kalvar, som staten betalar på kalkylerade grunder åt renbeteslaget att fördelas mellan renägarna. Åt renägare i renbeteslag som upprepade gånger drabbats av exceptionellt stora skador på ren kan betalas en förhöjd ersättning, som uppgår till tre gånger renens gängse värde. De ersättningsberättigade renbeteslagen fastställs genom förvaltningsbeslut av jord- och skogsbruksministeriet. När viltskadelagen trädde i kraft 2009 fanns det fyra renbeteslag som fick sådan förhöjd ersättning. År 2013 fanns det redan åtta.

Skadeanmälan och ansökan om ersättning för skador på odlingar, djur, lösöre eller renar görs till den lokala landsbygdsnäringsmyndigheten. Om den drabbade är missnöjd med landsbygdsnäringsmyndighetens beslut kan han söka rättelse hos närings-, trafik- och miljöcentralen och vidare ändring i dess beslut hos förvaltningsdomstolen och i sista hand hos högsta förvaltningsdomstolen.