Vargens levnadsvanor och fortplantning

Vargarna lever i permanenta par som vanligen fortplantar sig årligen. Vargflocken består oftast av en familj med ett par (s.k. alfapar) och deras ungar. Även andra flockstrukturer förekommer, men de är mer sällsynta. I Finland består en vargflock i medeltal av sju individer. Vargen rör sig under alla tider av dygnet, men i huvudsak i skymningen och på natten. Vargen är mycket uthållig och snabb. Den har väldigt skarp hörsel och gott luktsinne.

Vargarna lever i permanenta par som vanligen fortplantar sig årligen.

Revir

Storleken på vargflockens revir beror på mängden föda och vargar i området. I Finland är den genomsnittliga årliga revirstorleken 700-1000 kvadratkilometer, beroende på sättet att räkna. Vargen rör sig under alla tider av dygnet, men i huvudsak i skymningen och på natten. Vargen är mycket uthållig och snabb. Den har väldigt skarp hörsel och gott luktsinne.

Vargen undviker människor och man ser dem därför inte om man inte har riktigt god tur. Vargen har inga naturliga fiender.


Fortplantning

Vargens brunsttid infaller i februari-mars. Alfaparet rör sig då på tumanhand nära resten av flocken. Efter parningen väljer paret ut ett ställe i en sandig sluttning eller motsvarande och gräver ut en lya där. Vargen är dräktig i 60-63 dygn och valparna föds i mitten av maj.

Boet där vargungarna föds kan vara en anspråkslös plats. Efter cirka tre veckor flyttas vargungarna till en bättre lya, som ofta befinner sig nära vatten. Vargarna kan använda denna lya år efter år.

Vargen får oftast tre till sex ungar per kull, men det händer att kullen består av fler än tio ungar. Ungarna övervakas alltid av en vuxen varg i flocken, en barnvakt, som kan vara en av föregående års ungar. Dödligheten är hög bland vargungar, ofta dör upp till hälften av ungarna av parasiter, sjukdomar och matbrist. Vargens föda varierar mycket, särskilt på försommaren. Bytet kan bestå av älg men också av smådjur som harar, gnagare och fåglar. Ungarna behöver föda dagligen.

I slutet av sommaren blir flocken betydligt rörligare och lyan är inte längre dess fixpunkt. Mot hösten, när ungarna växer, blir jakten lättare och bytet består mer av stora djur, till exempel älgkalvar. Hela flocken deltar i anskaffningen av föda och ungarna lär sig jaga.