Vargens kännetecken

Vargen har upprättstående öron och påminner också i övrigt om en hund med upprättstående öron. Ibland är det svårt att se skillnad mellan en varg och en hund.

Vargen är det största av de vilda hunddjuren

  • Kroppslängd: 100-140 cm, svans 35-50 cm
  • Vikt oftast 20-50 kg, men individer som väger över 70 kg förekommer
  • Hanen är större än honan

Vargens grundfärg är grågul. Svarta täckhår förekommer på främre delen av ryggen, skuldrorna och i svansspetsen. Magsidan är ljusare. Benens grundfärg är grå, på framsidan av frambenen kan finnas en svart strimma. Färgen varierar lite och sommarpälsen är rödaktigare eller går en aning i rostbrunt.

Vargen har upprättstående öron och påminner också i övrigt om en hund med spetsiga öron. Det är ofta svårt att skilja mellan en varg och en hund, men vargens svans hänger ofta rak och ögonen är sneda. Vargens spår liknar spåren av en stor hund. Vargens framtassar är större än baktassarna. Rovtänderna är längre och större än hos tamhundar.

Anatomi

Vargens skalle och nos är långa, vilket är en förutsättning för ett mycket välutvecklat luktsinne. Det har uppskattats att vargens luktepitel, det vill säga det organ som tar emot luktintryck, är 14 gånger större än hos människan. Vargen har en väldigt god hörsel, medan synen är det i jämförelse svagast utvecklade sinnet.

Vargens tänder och käkar representerar den typiska konstruktionen hos rovdjur. Över 70 procent av vargens föda består av kött, antingen bytesdjur av olika storlek eller as. Detta syns tydligt på tänderna. Hörntänderna är stora, men inte särskilt vassa eller platta som hos lodjuret. Rovtänderna är stora och effektiva redskap för styckning av kött. Välutvecklade mellantänder, som används för styckning av mindre föda, skvallrar om en mångsidig kost. Vargen har också relativt välutvecklade kindtänder, vilket ger flexibilitet i mathushållningen. Tänderna lämpar sig därför bättre än till exempel lodjurets tänder för olika slags kost.