Lodjurets kännetecken

Lodjuret har proportionellt längre ben än tamkatten och som andra kattdjur kan den dra in klorna. I spårstämplarna syns vanligen inga kloavtryck.

Lodjuret är vårt enda vilda kattdjur

  • Kroppslängd: 70-140 cm, svans 15-25 cm
  • Vikt vanligen 8-25 kg, hanen större än honan

På sommaren är lodjurets päls rödgrå, på vintern gråvit. Pälsen har bruna eller svarta fläckar och strimmor. Öronen är tofsprydda. De är ljusa på baksidan och syns bra i svagt ljus. Lons ögon är gula och har runda pupiller.

Lodjuret har proportionellt längre ben än tamkatten och som andra kattdjur kan den dra in klorna. Kloavtryck syns i lodjurets spårstämplar bara i undantagsfall, närmast på skare. Lodjuret har svart svansspets.

Anatomi

Till lodjurets viktigaste sinnen hör synen och hörseln. Den korta nosen tyder på ett relativt svagt utvecklat luktsinne.

Lodjurets skalle har den mest specialiserade konstruktionen i och med att lodjuret är den mest utpräglade köttätaren bland våra stora rovdjur. Hörntänderna är speciellt långa, vassa och platta som knivar. De är effektiva jaktverktyg. Rovtänderna är kraftiga och välutvecklade och lämpar sig väl för skärande. Kindtänderna, vars uppgift vanligen är att finfördela och mala grovare föda, är obefintliga. Tandstrukturen visar att lodjuret har problem med styckande av till exempel fryst kött, för att inte tala om användning av grövre föda.

Käkarna är rätt korta och kraftiga och den breda utskjutande kindbågen ger ett bra fäste för de stora käkmusklerna. På lons skalle finns inte benkammar, men den höga formen erbjuder en stor fästyta för de stora nackmusklerna. Nackmusklerna dämpar de stötar jakten orsakar på skallen och förmedlar dem till hela kroppen.