Lodjurets föda och jakt

Lon är en köttätare. Bytena varierar mycket, från smågnagare och fåglar till stora djur som hjortar och renar. Populär föda är harar och vitsvanshjortar samt i Lappland renar. Lodjurets tänder lämpar sig dåligt för att gnaga på fruset kött. Därför äter lodjuret sällan as på vintern.

Lon är en köttätare

Bytena varierar mycket, från smågnagare och fåglar till stora djur som hjortar och renar. Populär föda är harar och vitsvanshjortar samt i Lappland renar.


Hur jagar lodjuret?

Lon överraskar sitt byte genom att smyga och sedan hoppa på det med några skutt. På stora bytesdjur syns ett snyggt bitmärke på halsen och lon har ätit endast en del av stekarna. Ibland täcker lon sitt byte, men kommer inte lika säkert tillbaka till det som björnen. I söder kan lodjuret utnyttja sitt byte bättre, i norr hindrar den hårda kylan ofta lon att äta hela kadavret.

På ett byte som dödats av en lo kan man se bitmärkena när man undersöker halsen och luftstrupen noggrant. I vissa fall kan man se små hål efter lons vassa hörntänder om halsen och luftstrupen öppnas. Avståndet mellan hörntänderna är 25-35 mm.

Om lon inte kommer åt att bita bytet i halsen kan den i sällsynta fall bita i nacken, men den lämnar aldrig bitmärken längre ner på ryggen, vilket järven ofta gör. Ibland syns på bytets mage eller sidor märken efter lodjurets klor. Sådana spår lämnar inga andra rovdjur. Där lodjuret dödat syns endast sällan spår av kamp.

Lodjuret tycks ofta börja sin måltid med låren och bogarna. Huvudet och halsens övre del äter den inte och inte heller lungorna eller magsäcken. Lodjuret förvarar vanligen inte sitt byte någon längre tid, men det kan tillfälligt täcka över resterna av bytet, särskilt de delar den redan öppnat.