Järvens spår

Järvens spår känns igen på spårstämpelns storlek och ställning samt järvens speciella sätt att röra sig.

Järvens gångspår

Järvens spår känns igen på spårstämpelns storlek och ställning samt järvens speciella sätt att röra sig. Järven rör sig skuttande och lämnar då parspår, eller i galopp, vilket ger tassavtryck i en sned rad tre och tre. I järvens spårstämplar syns fem tår, i motsats till lodjurets och vargens som har avtryck efter bara fyra tår. Järvens tassavtryck är trekantigt och smalnar av mot hälen. Tåavtrycken syns i en halvcirkel framför mellanfotsdynan.

Järvens framtassar är större än baktassarna. Med hälen medräknad är spåret efter järvens framtass 12-16 cm långt. Baktassens spår är 8-10 cm långt. Järven är delvis en hälgångare. Därför lämnar framtassens häldynor tydliga avtryck om det inte är för mycket snö eller lätt pudersnö. Då syns häldynornas bakre del vanligen inte tydligt i avtrycket utan endast fotens yttre konturer.

Järven har stora fötter i proportion till sin storlek och vikt. Järven rör sig snabbt och synbart lätt även i djup snö. Man ser sällan järven pulsa i snön som de andra stora rovdjuren är tvungna att göra. Men gör den det rör den sig undantagsvis genom att gå. Spåren är stora och stegmellanrummet betydligt kortare än hos lon och vargen. Så fort järven kan byter den till sin haltande galopp eller parskutt.

Oftast rör sig järven i lugn galopp och lämnar då efter sig spår tre och tre samt fyra och fyra. Vid galopp är järvens steglängd 80-120 cm. I mjuk snö rör sig järven som mårddjur typiskt gör, med parskutt och en steglängd på 60-100 cm. Järvens sätt att röra sig är flexibelt, den kan byta galoppen till skutt eller tvärtom enligt behov.

Järven vandrar målmedvetet långa vägar. Järven är nyfiken till sin natur och kan byta riktning till exempel vid speciella landmärken, som stora stenar. Ibland snirklar järvens spårlöpa som rävens, när den söker under träd och buskar efter föda. Typiskt för järven är att oavbrutet vara i rörelse, den är en outtröttlig vandrare som gungande rullar fram på sitt säregna sätt.


Andra spår efter järv

Järven är en skicklig klättrare och man kan hitta klospår efter den på tallstammar. I februari-mars gräver järven ut en håla i snön, där den föder sina ungar.

I fördelaktiga snöförhållanden kan järven döda flera renar på kort tid. När järven anfaller en ren hoppar den oftast upp på renens rygg och biter den i manken och nacken. Då har bytesdjuret tydliga sår och gropar i nacken och ryggen. Järven besöker ofta kadaver som dödats av andra stora rovdjur. Om det i terrängen syns spår efter häftig strid är det ofta järven själv som dödat bytet.

Avföring

Järven markerar sitt revir genom att bita och urinera på gran- och tallplantor. Utseendet på järvens avföring varierar. Den kan vara mörk eller innehålla benflisor och hår. Järvens avföring är ofta korvformad, spiralvriden och smalnar av i ena ändan. Tjockleken på korvarna är cirka 2,5 cm.

Bytet

Rester efter en hare som tagits av en järv.

Gammalt älgkadaver som en järv gömt.