VARGJAKT

Vargjakt lyckas praktiskt taget bara när det är snö på marken. Då kan man utgående från spåren ta reda på var vargarna lagt sig för dagen. Vargarna omringas med en tillräckligt stor ring så att de inte skräms iväg i förtid. När man är säker på att vargarna befinner sig i ringen sätter man upp en flagglina.

Tätare samarbete mellan Finland, Sverige och Norge kring vargfrågor

fre jan. 25 15:00:00 2019

Jord- och skogsbruksministeriet har stärkt samarbetet med de svenska och norska myndigheterna kring vargfrågor. Samarbetet fokuserar på genflödet mellan den skandinaviska och finsk-ryska vargpopulationen samt på informationsutbyte. Till den skandinaviska populationen hör den vargpopulation som lever i Sverige och Norge. För denna population har upprättats en fullständig genkarta. Renskötselområdet är en viktig länk till den isolerade skandinaviska vargpopulationen. Frågan lyftes fram på beredningsgruppens möte den 18 januari.

För att den skandinaviska populationen ska kunna behålla den genetiska mångfalden, måste en fertil individ från den finsk-ryska populationen med minst fem års mellanrum gå över till den skandinaviska populationen. Finland ska bidra till detta mål. Naturvårdsverket följer aktivt upp vargpopulationen för att så fort som möjligt kunna identifiera de vargar som kommer från Finland eller Ryssland. Vargarnas ursprung bekräftas med DNA-prov.
I de hittills kända fallen har vargarna tagit sig från Finland till Norge eller till Sveriges södra delar via renskötselområdet. Den senaste informationen om en nykomling som också har förökat sig, är från år 2016. I Dalarna i Sverige påträffades då ett reproduktivt par varav hanen härstammade från den finsk-ryska populationen. Våren 2017 fick en honvarg som tillhörde den finsk-ryska populationen ungar i Örebro län. Vargen hade flyttats dit av svenskarna 2013. Unga vargar kan på våren och sommaren vandra via vårt renskötselområde till Sverige.

Trafiken går också åt det motsatta hållet. Undersökningarna visar att omkring 10 procent av de vargar som dött i renskötselområdet härstammar från den skandinaviska populationen.

Rennäring och varg

Beredningsgruppen diskuterade också vargar som vistas i renskötselområdet, de skador som vargar orsakar på ren samt hur man förebygger skadorna. Att förebygga skador är utmanande särskilt på naturbeten med beaktande av rennäringens särdrag. Renskador kan dock minskas till exempel genom effektivare övervakning och utfodring av renar. Det ska utredas sätt att förebygga skador och reserveras resurser för övervakningen.
Informationen om förekomst av varg och observationerna av vargar och stora rovdjur som rovdjurskontaktpersonerna registrerat i Tassu ansågs också vara viktiga. Registreringarna ger snabbare information om var vargar rör sig, och då kan man också reagera på det fortare.

Järv är ett stort rovdjur som orsakar mest renskador. År 2017 vållade lodjur och björn en aning fler renskador än varg. Enligt Viltskaderegistret uppgick värdet av skador av varg på ren till ca 1,2 miljoner euro 2017. Skadorna inträffade främst i renskötselområdets östra och sydöstra delar. Närheten av vargflockar söder om renskötselområdet eller vid den ryska gränsen ökar sannolikheten för skador.

Genom dispenser har man hållit antalet vargar nere i renskötselområdet. Där finns inte heller permanenta reproduktiva flockar. Grafiska presentationer om skador som stora rovdjur orsakar på ren finns på ministeriets webbsidor.

Läs mer: ”Effekten av stora rovdjur på renskötseln” (Makera-projektets slutrapport på luke.fi, på finska)

Förvaltningsplanen för vargstammen

Förvaltningsplanen för Finlands vargstam från år 2005 var den första fastställda förvaltningsplanen. Den var också den första förvaltningsplanen som reviderades. Finlands viltcentral utarbetade i samarbete med Naturresursinstitutet en ny förvaltningsplan för Finlands vargstam, som godkändes i jord- ...

Läs mer ›

Jaktlagen och jaktförordningen

Björnen, vargen, lodjuret och järven är viltarter. Om vilt stadgas i jaktlagen. Mer detaljerade stadganden finns i jaktförordningen, statsrådets förordning om dispenser som stadgas i jaktlagen samt i jord- och skogsbruksministeriets artspecifika förordningar.

Läs mer ›

Observationer som grund för uppskattningen

Naturresursinstitutets uppskattningar av individantalet baserar sig i första hand på de observationer nätverket av frivilliga rovdjurskontaktpersoner gjort. Naturresursinstitutet utnyttjar vid sin uppskattning också markräkning som görs av jägare, rovdjursobservationer som älgjägare antecknat samt v...

Skydd och jakt ›