Att möta en varg

Resultaten från inventeringen av vargspår gicks igenom på inventerarnas feedbackmöte på webben i tisdags - En rapport om inventeringen publiceras på våren

ons mars 25 15:16:00 2020

Jord- och skogsbruksministeriet, Finlands viltcentral, Naturresursinstitutet och Finlands Jägarförbund ordnade i tisdags ett möte, där inventerarna fick information om observationsmaterialet och inventeringens förlopp.

Deltagarna hade under mötet möjlighet att skicka frågor som ska besvaras senare. Svaren ska ingå i inventeringsrapporten. På mötet som ordnades på webben på grund av coronaviruset deltog 115 personer.

Inventeringen ordnades i samarbete mellan jägare, viltforskning och viltförvaltning den 9 februari.

Vilt- och fiskerådet Vesa Ruusila vid jord- och skogsbruksministeriet, som öppnade feedbackmötet, tackade alla frivilliga för deltagandet i den gemensamma inventeringen.

– Samarbete är ett av de bästa sätten att förbättra förtroendet och dialogen mellan aktörerna. Den gemensamma insatsen av omkring 750 inventerare är ett fint exempel på hur viktigt jägarnas frivilligarbete är.

DNA-proven får en allt större roll i bedömningen av stammens storlek

Under inventeringen kördes sammanlagt 11 186 kilometer. Inventeringen genomfördes i älgskötselområdet Kusten – Österbotten – Österbotten 3 och i de norra delarna av Satakunta.

Inventerarna gjorde 27 olika iakttagelser om vargspår. Största delen av observationerna gällde enskilda vargar (16 observationer) eller vargpar (6 observationer). Även spåren av den halsbandsförsedda vargen Kapu som rör sig i området hittades vid inventeringen.

Vid terränginventeringar ökar de enskilda vargarnas stora rörlighet och det tunna snötäcket osäkerheten när det gäller att identifiera separata vargindivider. På grund av det stora antalet dylika vargar är det, när man tänker på bedömningen av stammens storlek, svårt att få en klar bild av de viktigaste flockarnas, det vill säga familjeflockarnas, revir. Inventerarna upptäckte sammanlagt fem flockar som bestod av minst tre vargar.

Rovdjurskontaktpersonerna kontrollerade alla observationer och cirka hälften av observationerna kontrollerades i samarbete mellan alla aktörer. Efter inventeringen registrerades sammanlagt 50 observationer i Tassu-systemet.

– Det är viktigt att inventeringen som ordnades på initiativ av Jägarförbundet kunde genomföras. När vi var i terrängen tillsammans ökade vi förståelsen i vargfrågan. Det var glädjande att se hur många frivilliga som deltog i inventeringen och offrade tid och krafter för en gemensam sak, säger Ere Grenfors, natur- och viltvårdschef vid Finlands Jägarförbund.

I samband med inventeringen samlades också DNA-prover, men antalet var lågt (6).

Inventeringens resultat ger inte möjlighet att göra en bedömning av stammens storlek i inventeringsområdet, men Naturresursinstitutet kommer att använda inventeringsmaterialet när det tar fram en bedömning av stammens storlek i juni.

– Inventeringen gav värdefulla erfarenheter av fördelarna och utmaningarna och i synnerhet av snöförhållandenas påverkan. DNA-proven får hela tiden en allt större roll i bedömningen av stammens storlek. De prover som jägarna samlade in är helt centrala. När man överväger en fortsättning på de gemensamma inventeringarna bör insamlingen av prover övervägas som en eventuell prioritering, säger Ruusila.

I Sverige och Norge baserar sig bedömningen av vargstammens storlek uttryckligen på DNA-prover som samlas in mellan oktober och mars. Fördelen med att samla in DNA-prover är bland annat att det inte är så beroende av de varierande väderleksförhållandena under vintern.

Ytterligare upplysningar:
Vesa Ruusila, vilt- och fiskeriråd, jord- och skogsbruksministeriet, tfn 040 840 68 77, fornamn.efternamn@mmm.fi
Ere Grenfors, natur- och viltvårdschef, Finlands Jägarförbund, tfn 010 841 0057, fornamn.efternamn@metsastajaliitto.fi