I Finland lever fyra stora landrovdjur som alla hör till olika familjer. Lodjuret hör till kattdjuren, vargen till hunddjuren, brunbjörnen till björndjuren och järven till mårddjuren.
Järven (Gulo gulo) är vårt största mårddjur. Järvens framtid är beroende av förekomsten av andra stora rovdjur, särskilt vargen, eftersom järven är en asätare. Järven söker i första hand efter något att äta, inte efter något att jaga.
På många språk har järven fått sitt namn utgående från sitt rykte som storätare. När järven hittar mat fyller den hastigt magen och slukar också stora köttbitar utan att tugga. Som jägare är järven klumpig, men i lämpliga snöförhållanden kan en järv döda flera renar eller skogsrenar på en gång. Detta är typiskt beteende för mårddjur. De dödar så att säga i reserv.
lör mars 12 17:07:00 2016
Våra stora rovdjur är björn, varg, lo och järv. Man ser dem sällan i naturen, men djuren lämnar spår efter sig: tassavtryck, avföring, kadaver efter bytesdjur och söndrade myrstackar och stubbar. Man kan också höra rovdjur: lodjuren jamar på våren och vargarna ylar särskilt på hösten.
Det kan vara svårt att identifiera spår efter de stora rovdjuren; vargspår liknar till exempel spåren efter en stor hund.
– En vargs tassavtryck är vanligen betydligt längre än bredden, medan hundens tassavtryck är rundare. Utgående från enskilda tassavtryck är det ändå svårt att säga med säkerhet om det lämnats av en varg eller en hund. Men djurets sätt att röra sig och beteendet avslöjar arten, berättar forskningsmästare Antti Härkälä på Naturresursinstitutet.
Man kan lära sig känna igen både spår och läten av djur på suurpedot.fi.
Artbestämning kan göras också på djurets avföring.
– Eftersom vargen äter kött är dess avföring mörk och fast. En hund som äter industriellt tillverkat foder har ljusare och geggigare bajs. I vargavföring syns ofta också päls från bytesdjur, summerar Härkälä.
Observationer av stora rovdjur kan rapporteras till jaktvårdsföreningens rovdjurskontaktperson, som kontrollerar observationen och antecknar den i observationssystemet för stora rovdjur, Tassu.
– Det är viktigt att rapportera observationerna, för utgående från dem uppskattas de stora rovdjurens utbredning och antal. Tassu-systemet används också av myndigheter och på basis av det fattas beslut om tillståndsförfaranden, säger Härkälä.
Att man meddelar observationer om stora rovdjur betyder alltså inte att en varg som lämnat spår efter sig kommer att bli jagad.
– Det är frågan om en metod att samla information om observationer av stora rovdjur i hela Finland. Ju mer vi vet om djuren desto bättre kan vi fatta beslut om till exempel skydd och jaktdimensionering, framhåller Härkälä.
Alla som rör sig i naturen och gör observationer av stora rovdjur spelar en viktig roll i uppskattningen av bestånden. Vi får också information om de stora rovdjurens rörelser och antal genom sändardjur, observationer av ungar, räkning och genom att följa med jaktbyten.
– Med modern teknik kan vi till exempel fastställa dna ur vargavföring, så att vi kan ge individen en egen kod. Genom dna-prover får vi exakta uppgifter om både enskilda djurs och flockars rörelser, berättar Härkälä.
Våren innebär en ny början i de stora rovdjurens liv. Björnungarna har redan fötts i vinteridet, vargarnas brunsttid är förbi och ungarna föds i början av maj. Också lon föder i maj-juni.
Även om de stora rovdjuren inte lurpassar på oss människor utan hellre undviker oss lönar det sig inte att följa efter en björn som krupit ur idet eller en flock lekande vargungar.
– Vargar och björnar upptäcker i regel oss innan vi upptäcker dem. Ofta ser vi dem inte alls eftersom de redan slunkit undan. Om en människa stöter på ett stort rovdjur har något gått fel. Människan har kanske råkat på björnens vinteride eller i misstag kommit emellan honan och ungarna, säger Härkälä.
Om man i naturen hamnar öga mot öga med ett stort rovdjur är det bäst att lugnt avlägsna sig från platsen.
Du kan lära dig känna igen spår och läten av de stora rovdjuren på nätet på suurpedot.fi.
Om du hittar spår efter stora rovdjur, rapportera om dem till jaktvårdsföreningen. Rovdjurskontaktpersonernas kontaktuppgifter hittar du i Finlands viltcentrals och jaktvårdsföreningarnas riksomfattande databas på adressen riista.fi/sv/viltforvaltningen/kontaktuppgifter.
Vem som helst som rör sig i naturen kommer inte åt observationssystemet för stora rovdjur, Tassu, men mindre detaljerade uppgifter om observationer av stora rovdjur i Finland kan du följa med på adressen riistahavainnot.fi.
Järvens spår känns igen på spårstämpelns storlek och ställning samt järvens speciella sätt att röra sig. Järven rör sig skuttande och lämnar då parspår, eller i galopp, vilket ger tassavtryck i en sned rad tre och tre. I järvens spårstämplar syns fem tår.
Järvens föda är ovanligt varierad. Födan inbegriper såväl smågnagare som hjortdjur stora som en vuxen ren.
Järven är en asätare. Den är en klumpig jägare jämfört med de andra stora rovdjuren, men på vintern kan den döda flera renar på en gång.
Järvbeståndet har vuxit med i genomsnitt cirka tio procent per år under de senaste tre årtiondena.
Förvaltningsplanen för järvstammen i Finland fastställdes år 2014. Planen avviker till sin uppbyggnad från de tidigare planerna. Den egentliga förvaltningsplanen omfattar bara målsättningarna och åtgärderna i förvaltningen av järvstammen. Som stöd för planen finns en separat publikation om bakgrunde...
Som medlemsland i Europeiska unionen beaktar Finland unionens lagstiftning i sitt beslutsfattande. EU:s direktiv överförs i den nationella lagstiftningen och berör därför alla enskilda aktörer. De stora rovdjurens ställning regleras av naturdirektivet, vars bestämmelser har integrerats i Finlands ja...
Finlands viltcentral beviljade skadebaserade dispenser för fångst av tre järvar i vinter. Två av dispenserna beviljades till ett dispensområde i Hyrynsalmi och Suomussalmi och en till Enontekis. Dessutom fattade viltcentralen beslut om avslag på tre dispensansökningar.